Annons
Annons

Kan inte stoppa tårarna!

Åh vad jag har gråtit mycket de senaste dagarna. Tur att det bara är lyckliga tårar. Alex gick sin allra sista skoldag i lågstadiet igår och efter det hade treorna musikal-framträdande för oss föräldrar. Herregud vad duktiga de var. Sedan blev det avslutning i klassrummet tillsammans med deras två fantastiska lärare som har betytt så mycket under de här tre åren. Vilken kanonstart barnen har fått på grund av dessa magiska individer. Vi är otroligt tacksamma. Det var så känslosamt att säga adjö men den gemensamma presenten som hade anordnats av en underbar klassförälder sammanfattade det bäst tycker jag. Tre nya berlocker fick dom till deras armband. Draken som symboliserar att barnen flyger vidare. Drömfångaren med en fjäder och två hjärtan symboliserar siffran tre, ett för varje år barnen har haft fröknarna, och slutligen evighetssymbolen, att barnen alltid kan komma tillbaka till dom trots att de slutat tredje klass. Ni förstår säkert själva att efter det var det kört. Tårarna bara rann och rann och då hade de liksom redan droppat på ganska så bra under både musikalen och tidigare aktiviteter. Varför är det så svårt att kontrollera sina känslor? Ja ja. Vad ska man göra. Hellre för mycket än för lite. Eller hur? Så tänker jag i alla fall.

Annons

Platsen tömd och de sista sakerna ihoppackade för hemgång. Dags att lämna plats till en ny lågstadie-elev.

I morse var det dags för James avslutning i klassrummet tillsammans med sina fina fröknar. Eleverna sjöng, höll tal och dansade. Då kom tårarna igen. Jag blir så himla känslosam när det gäller barnen. Sedan blev det fika och efter det avslutning för samtliga klasser på den stora scenen på ängen. James går i klass IA och ettorna sjöng tillsammans med eleverna från särskolan. De har sina klassrum precis bredvid varann och samarbetar ofta och känner varandra så bra. Det blev jättefint.

Förra året åkte vi föräldrar och barn till Vapianos för att äta lunch tillsammans som en härlig avslutning på det gångna läsåret och start på det efterlängtade sommarlovet och i år gjorde vi det igen. Känns som att det kanske kan bli en tradition. Så otroligt mysigt. Alla som ville och kunde hängde på. Underbart.

Efter lunchen var vi tvungna att uträtta några ärenden och första stoppet var hårklippning för unge herr Watson. Vi älskar hans lockiga, vilda och tjocka hår men nu var det väldigt hög tid för en ny klippning. Efter övertalning och två mycket bestämda föräldrar så gick det. Han blev så tjusig och när han var klar så bad han den kvinnliga frisören om en avlutande hårtvätt vilket hon naturligtvis gick med på. Han charmar allt och alla i hans väg. Hon schamponerade, balsamerade och masserade och han bara njöt. En riktig livsnjutare är vad han är vår yngsta son. 

I kväll leker de igen med sina kompisar och jag är så glad att de har så fantastiska vänner. Det har inte alltid varit lätt men nu har de båda så många olika kompisar att vara med och jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Idag svämmar Mamma-Hjärtat över av tacksamhet, glädje och kärlek.

(62)
(0)

Kommentera


 

Annons

Laddar